Mitt liv...
Jag 26 år och är lyckligt gift med Jonas. Vi bor just nu i 3:a men som vi har sagt upp då vi inte har ekonomi för den utan är nu på jakt efter en 2:a som förhoppningsvis bli billigare ska iväg och titta på en idag på 63 kvm bor i dag på 76 kvm. Vi måste vara ute ur lägenheten senast 28/2. Vi träffades över internet, Jonas försökte få kontakt med mig på en sidan men jag var inte intresserad då utan det var via e-kontakt som vi lärde känna varandra efter många prat och skrivningar till varandra nätterna långa var det dax för en träff. Efter den träffen är det vi.
Barnlöshet
Vi har inte kört skyddad utan skulle jag bli gravid så skulle vi bara bli glada, men efter några års försök utan att det tog sig så bestämde vi för att göra en utredning. Vi gick in med inställningen att vi är ju unga det är säkert inget som är fel vi har väl bara inte tajmat. Jonas fick lämna spermaprov vilket var ok och jag fick genomgå en undersökning också och det visade sig att jag led av (ev.) PCO-S hade många, många små äggblåsor. Jag har ju inte haft någon som helst regelbundenhet i menstruationen sedan -07 och kan ha upp till flera månader utan för att sedan blöda i över en månad. Jag fick recept på att ta 3 kurer provera (gulkroppshormon) för att "rensa" ut kroppen. Det var ju skönt att veta när den skulle komma men vilken värk jag fick när den väl kom kunde knappt röra mig. Vi fick som svar av Susanne Damm (Karolina Kliniken) att jag skulle gå ner i vikt för att då skulle vi nog lösa på egen hand. Vi skulle på återbesök 6 månader senare då skulle jag gått ner 15 kg för att kunna få fortsatt hjälp. Jag var mentalt inte redo för detta med att gå ner i vikt, utredning, skola m.m. så det blev i stort sett pannkaka av det hela. Jag gick ner 5 -8 kg och ligger kvar på den nivån fortfarande. Nu känner jag mig redo har hunnit smälta att det var något som var fel men det går att lösa. Jag kommer att satsa helhjärtat på att gå ner i vikt och må bättre för att sen när ekonomin blivit lite bättre ta tag i barnlösheten och kontakta en klinik för hjälp på nämre håll som Karolina Kliniken kunde rekomendera. För att få fortsatt hjälp måste jag ha ett BMI under 35 och jag har en bit kvar tills dess.
Jag har haft det svårt med alla vänner som blir gravida hit och dit och har mått psykiskt dåligt, varit deprimerad och hade ingen som helst lust till närhet med min man och varje gång han nämde nått som att man kan öva under tiden gjorde mig bara mer ledsen. Men nu när jag verkligen har kunnat prata ut om mina känslor för min man så är allt mkt bättre. Han känner ju samma som jag. Vi kommer att lyckas, kanske bara tar lite längre tid.
Jag har utnyttjat proverakuren en 3 period till men det har inte hjälpt och det är verkligen inte kul att äta dem och få sådan mensverk som jag får men kommer nog att starta en kur till i december om den inte kommit då. Sista var i slutet av september.
Datum:
21/10 2006 Vi blev ett par.
21/4 2007 Vi förlovade oss.
26/7 2008 Vi gifte oss.
10/12 2008 Vi var på utredning.
8/4 -2009 Vi skulle på återbesök.
Barnlöshet
Vi har inte kört skyddad utan skulle jag bli gravid så skulle vi bara bli glada, men efter några års försök utan att det tog sig så bestämde vi för att göra en utredning. Vi gick in med inställningen att vi är ju unga det är säkert inget som är fel vi har väl bara inte tajmat. Jonas fick lämna spermaprov vilket var ok och jag fick genomgå en undersökning också och det visade sig att jag led av (ev.) PCO-S hade många, många små äggblåsor. Jag har ju inte haft någon som helst regelbundenhet i menstruationen sedan -07 och kan ha upp till flera månader utan för att sedan blöda i över en månad. Jag fick recept på att ta 3 kurer provera (gulkroppshormon) för att "rensa" ut kroppen. Det var ju skönt att veta när den skulle komma men vilken värk jag fick när den väl kom kunde knappt röra mig. Vi fick som svar av Susanne Damm (Karolina Kliniken) att jag skulle gå ner i vikt för att då skulle vi nog lösa på egen hand. Vi skulle på återbesök 6 månader senare då skulle jag gått ner 15 kg för att kunna få fortsatt hjälp. Jag var mentalt inte redo för detta med att gå ner i vikt, utredning, skola m.m. så det blev i stort sett pannkaka av det hela. Jag gick ner 5 -8 kg och ligger kvar på den nivån fortfarande. Nu känner jag mig redo har hunnit smälta att det var något som var fel men det går att lösa. Jag kommer att satsa helhjärtat på att gå ner i vikt och må bättre för att sen när ekonomin blivit lite bättre ta tag i barnlösheten och kontakta en klinik för hjälp på nämre håll som Karolina Kliniken kunde rekomendera. För att få fortsatt hjälp måste jag ha ett BMI under 35 och jag har en bit kvar tills dess.
Jag har haft det svårt med alla vänner som blir gravida hit och dit och har mått psykiskt dåligt, varit deprimerad och hade ingen som helst lust till närhet med min man och varje gång han nämde nått som att man kan öva under tiden gjorde mig bara mer ledsen. Men nu när jag verkligen har kunnat prata ut om mina känslor för min man så är allt mkt bättre. Han känner ju samma som jag. Vi kommer att lyckas, kanske bara tar lite längre tid.
Jag har utnyttjat proverakuren en 3 period till men det har inte hjälpt och det är verkligen inte kul att äta dem och få sådan mensverk som jag får men kommer nog att starta en kur till i december om den inte kommit då. Sista var i slutet av september.
Datum:
21/10 2006 Vi blev ett par.
21/4 2007 Vi förlovade oss.
26/7 2008 Vi gifte oss.
10/12 2008 Vi var på utredning.
8/4 -2009 Vi skulle på återbesök.
2009-11-19 || 
09:00:14
Postat av: Viktkamp
jag och min sambo träffades oxå på internet, kul =)
sv: finns en jättebra sida www.designadinblogg.se där det är bra förklaringar på hur man gör med sin blogg =)
Postat av: Martina
Kom hit via FL, att skriva om viktresan i blogg har för mig hjälp mkt,hoppas det kommer rulla på för dig med!!! 15kg på 6månader är inte en omöjlighet,det är vad jag gått ner!! så kämpa på!! klart du kan klara det!! mvh
Postat av: Madde
Martina:
Nä jag vet att det inte är en omöjlighet, men jag ska ta det i min takt och känna att jag mår bra och inte behöva ha den pressen att jag inte har gått ner så mkt som jag ska. Jag kommer att ta upp och fortsätta min undersökning när jag kommit ner i vikt så jag kan få fortsatt hjälp.
