MADDE IN PÅ LIVET

Idag har det varit en pissdag... Det känns som om jag sinar... att jag kommer att försvinna från jordens yta utan att någon märker det.. sån känsla har jag haft idag... Tankarna har snurrat runt i huvudet... Tanken om att bara fly från all skit som finns... Tänk att bara släppa allt ta det som är nödvändigast och sedan se hur långt man kommer...lifta sig fram, "tigga" om pengar så man klarar sig... Det är en tanke som farit runt i huvudet...

Tårarna har runnit till och från.. kämpar med att hålla tillbaka dem... men ibland går det inte... Jag vet inte hur länge jag kommer att orka med att må som jag göra... jag vet inte varför jag är så svajig i humöret... allt var ju på topp sen rasar allt ihop... och jag vet inte varför?? Det är riktigt jobbigt kan jag meddela... funderingar kring detta har varit..
* är det för jag inte har jobb??
* är det för jag inte har någon socialkontakt med omvärlden??
* är det för att jag överviktig?? är det för min självkänsla är i botten??
* är det för att mannen är vänner på jobbet som han umgås med??
* är det för att mannen ska sova på jobbet i veckan för att spara på bensinen??
* är det för att alla andra verkar nå sina drömmar eller komma närmre men inte jag??
* är det för att andra ändras men jag står kvar på ruta 1??
* är det för att jag sover illa när jag somnar?? Har haft ont i nacke och skuldra ett tag nu, vilket gör att jag inte orkar lika mkt som innan....

ja listan kan göras lång...

I helgen kom jag på att jag är en väldigt tråkig person... Tycker inte om att gå ut och festa.. Dricker väldigt väldigt sällan.. klassa mig själv nästan som nykterist... Jag kan tycka att människor som dricker och inte kan hålla sig inom gränsen till vad de tål är extremt barnsliga och jobbiga.. Min man kan vara så.. och jag kan tycka det är väldigt jobbigt.. När växer folk upp?? Det är det de gör medans jag har åldrats till en gammal tant...
Jag har aldrig varit den populära tjejen som alla vill umgås med... Igår tänkte jag tillbaka till låg/mellanstadiet.. där mutade man för att bli populär... men det var ju bara för stunden.. Vilket jäkla skit liv man har levt egentligen...

Visst finns det stunder som man skulle vilja ha tillbaka.. När jag jobbade på ridskolan och red och tävlade.. jag saknar det massor.. nu är jag aldrig där.. känner knappt igen några.. Den tiden skulle jag vilja ha tillbaka.. När jag gick på Wången.. Det är något som jag skulle vilja göra om... Jag skulle vilja vrida tillbaka till den tiden då jag satt uppe halva/hela nätterna och pratade med min Jonas som jag sedan gifte mig med... Självklart dagen då vi sa JA till varandra... Så hela livet har inte varit skit men mkt av det..

Som jag skrev innan så ska mannen sova på jobbet inatt sen imån kväll så var det någon som skulle tackas av på jobbet så då skulle de ut och äta och sen åka till någon skjutgrej och skjuta lite.. så det blir inte att vi ses så mkt på tisdag.. på onsdag är han ledig.. men jag måste till skolan, kolla upp jobbet, skola och sedan praktiken..kommer inte ses så mkt den dagen heller.. torsdag jobbar han 7-16 och jag har praktik.. har vi tur så hinner vi ses då.. på fredag jobbar han 13-21 och sen kommer han sova på jobbet tills söndag och då slutar han vid 21.. innan på fredag så har jag praktik och det ska iväg på travtävling så det blir inte mkt att umgås... Idag så hade jag praktik och han skulle iväg och fika hos en jobbarkompis som behövde prata av sig och sen vidare till jobbet för att hinna med att prata med som fyllde 20 år idag innan han skulle hem och jonas skulle börja... så vi har inte setts så mkt i dag heller...

Fick frågan av min man varför jag är ledsen han har ju sovit borta förut... ja det vet jag väl att han har gjort.. men jag tycker det är jobbigt när han ska sova borta.. speciellt denna vecka då vi inte kommer ses knappt..

Jag är så trött på att gå runt och känna att tårarna trillar när som helst.. jag vill inte vara bland folk...
Har kommit på mig själv flertalet gånger med att unvika personer som jag känner för att slippa prata.. vad har jag att säga .. ingenting.. oftast går det bra ibland inte och då står jag där som ett fån....

Jag skulle vilja bli osynlig.. eller jag är ju halvt osynlig... Kan nog räkna på en hand hur många som bryr sig om jag skulle försvinna från jordens yta...Kanske 2 händer om jag har tur... Jag skulle lätt gräva ner mig under täcket och ligga där... inte bry mig nått om vad som händer utanför täcket...

Life sucks right now!!!

Hade förväntat mig rapporter som blodsockert idag.. men inte fick man det förens man skickade och frågade.. då kom de på rad... trodde inte jag skulle behöva skicka det utan att det kom automatiskt men det gjorde det inte.. eller nu gör det ju det.. så jag får väl skicka imån igen för att få fortsatt rapport...

Nu orkar jag inte med detta mer... ska nog dra mig till sängen i min ensamhet...

Det är ju ändå ingen som ska komma på besök, ringa eller messa med mig...

Jag hoppas att jag kan ta mig ur denna svacka snart för det är nästa det värsta jag varit med om i mitt liv att må så här.. vet inte hur länge man orkar... börjar ta på krafterna..

Ha en trevlig kväll!!