Lördag...
Igår var det lite jobb på schemat.. åkte till Kalmar med en häst som skulle till kliniken på travbanan.. Hade med mig mannen som sällskap.. det var toppen trevligt.. så vi var hemma vid 16 tiden då var det bara vidare till nästa stall.. Pappsen hade mockat och gjort insläppet samt tagit in hästarna så det vara bara resten så det gick fort.. sen på kvällen mös vi lite framför tv med revben, tända ljus och så ska det låta... Det var riktigt mysig.. sen behöver jag ju inte gå in på vad som hände sen.. =)
Idag så har det varit stallet på fm.. tvättat massa maskiner tvätt där man få passa på när det är fint väder... har även fått lite mer tvätt jobb som jag ska få ersättning för.. vi ska installera nya tvätt och torktumlare när sommaren är här sen efter det så kan jag starta upp en tvättfirma med hästtäcken m.m... Sen var det hem äta lite god mat och vila lite innan det blev en premiär tur på inlines... det var kul men jobbigt.. ska bli lite mer åkande i år än förra året.. en liten promenad till affären efter det blev det för att handla lite färg till håret och annat smått och gott...
Imån blir det stallet igen för att fortsätta med tömkörningen av de små bebisarna.. sen ska det städas lite i stallet samt börja tvätta... Kommer nog landa på ett 20 tal täcken från jobbet så det blir bara till att sätta igång... =) Nu är det GP i speedway.. sen blir det nog sängen kanske.. vi får se...
Idag blir det inte någon dagens fråga dels för jag orkar inte och känner mig inte motiverad heller idag..
Ha en mysig lördagskväll...
Kommentarer från inlägget Dagens fråga??
Fia
jag kan absolut känna igen mig i just det du skriver att man jämt lyssnar och ställer upp för alla och när man själv vill "belasta" nån så är dom upptagna. Men jag tror inte att det är riktigt medvetet. Jag vet att vissa av mina vänner dom vet inte hur dom ska göra så det lättaste är att fly undan. Jag har en vän som jag verkligen kan berätta allt för utan henne vet jag inte vad jag skulle göra. Hon finns dygnet runt. Mycket tror jag oxå handlar om hur man själv vågar att lita på andra personer. Det kan vara svårt. kram kram
Svar: Ja det är säkerligen mkt som vännerna gör omedvetet men jag tror ändå att de innerst inne känner att det flyr undan och sen vet de inte hur det ska ta upp det utan väntar på att personen i fråga ska fråga igen fasten personen i fråga inte kommer göra det igen då man inte ville lyssna första gången så gör det att man knyter det inom sig istället för att våga försöka prata ut en gång till med rädsla för att bli "sårad" igen..
Mrs Bernhardsson
Gillar din header. Stllren
Svar: Du får tacka pinkielaady för det, det är nämligen hon som gjort den..
Mother, Married & Twenty
Jag har inte heller någon vän som jag pratar med om problem med. Det räcker med min man. Visst det kännas lite trist, men jag är heller ingen jätte öppen person som delar med mig av allt.
Sånt där är så himla svårt för om man tex har problem i förhållandet och berättar detta för en kompis så tycker i all fall jag att det känns lite småpinsamt att träffa kompisen sedan när man är i sällskap med sin partner, det känns som att kompisen tänker illa om partnern då på grund av av vad man tidigare sagt. Därför låter jag helst bli att beklaga mig för kompisar.
Svar: Jag är inte heller en öppen person fast jag måste säga att jag mår mkt bättre nu när jag släppt in mannen och verkligen pratar ut om hur jag känner.. gör det även till vissa personer... mest för att de ska förstå mih på rätt sätt.. så de inte tror jag är någon wacko...Jag har inte tänkt i de banorna som du skriver oma tt berätta för vänner och sedan träffa dem... men nu när du slrev de så skulle jag lätt kunna uppleva det på samma sätt.. Så jag kommer att tänka till lite mer nu innan jag låter en vän lyssna på mina problem... Vet inte om jag skulle vilja ta upp problem som gäller mannen eller liknade för vänner utan mest bara kunna prata ut om tankar och känslor i allmänhet..
Jenny
Jag har min syster, henne kan jag prata med om ALLT!! Men i övrigt har jag ingen som jag kan "beklaga" mig för. Vill inte "belasta" ngn med mina problem och vill inte verka "jobbig". men det är ju tyvärr sån jag är, allt ska va så himla bra hela tiden. Det var delvis därför jag startade min blogg, för att kunna vara mig själv. Inte bry mig om ifall jag är "jobbig och deppig" det behöver inte va så bra hela tiden, för jag tvingar ingen och läsa.Men sen vill jag att alla ska kunna komma till mig när dom har problem, varför skulle inte jag kunna gå till dom?? Men sen måste man kanske hejda sig lite med och inte bara prata "bekymmer" för då tröttnar nog vännerna runt omkring för man vill ju ha lite "glatt" tillbaka med... antar jag.
Svar: Jag startade min blogg också lite för den anledningen.. det är ju som sagt ingen som behöver läsa.. Har min ena syster som jag kan prata lite med men inte så jag skulle släppa ut allt.. Hon och jag är nog rätt lika egentligen på en del delar... Jag tycker att man ska kunna prata med den som räknar med att man ska sitta och lyssna.. men det är ju inte alltid det är så tyvärr...
2010-04-24 || 
20:55:53
