vad är värt....
Är det värt att hålla inne på ilska, tårar, frustration för att inte såra någon annan? Är det verkligen värt att själv må dåligt för att man är rädd för att såra någon eller ge en skuldkänslor?
Jag har senaste veckorna svängt rejält med humöret och jag brukar som jag tror de flesta gör låta det vara och få gro inom en själv tills det exploderar till något stort... Det är var jag har gjort i mitt liv hållt mkt inom mig för att inte såra andra eller belasta andra med mina problem..
Har det verkligen varit värt att göra så? Nu när jag tänkt efter ett bra tag så är det nog inte det..
Är man en egoistisk som tänker på sitt eget bästa? och sårar kanske andra eller ger skuldkänslor?? Vem ska komma först?? Jag själv eller vänner/kära och nära??
Jag har mått dåligt över de känslor jag haft och beteendet som blivit till på kuppen... men nu när allt är sagt som finns att säga så måste jag säga att jag mår skitbra!! Jag är på väg tillbaka till den Madde jag en gång varit...
Folk får klassa mig som egoist som tänker på mitt egna bästa i allafall just nu... Jag sak försöka att inte stänga inne känslor, tankar m.m. utan släppa hämningarna och "skita" i va andra ska tyck eller må... Nu är det min tid att må bra!!! Eller har jag helt fel???
Nu är det snart dags för återbesök nr 2 hos dietisten, jag kan meddela att jag är mkt mer orolig denna gång... nu när jag haft en riktig downperiod så börjar jag få lite ångest över att jag inte rört på mig lika mkt.. nu jobbar jag ju inte i det stallet som jag gjort innan där jag fick mkt motion på köpet utan nu måste jag verkligen ge mig ut själv.. vilket inte har varit det lättaste.. men jag har ca 2 veckor på mig så nu blir det hårdträning och bröd och vatten typ.. nä men någon latsida ska inte finnas.. om vädret är på topp på torsdag så ska det bli en promenad till stallet... Längtar till födelsedagen då jag förhoppningsvis kanske får nya dojjor så jag slipper gå med stallskorna...
I fredags så kände jag mig jätte "smal" och "snygg" och tyckte att de kläder jag valt satt bra på mig, det kändes som om jag minskat flera cm/dm runt midjan... Jag var så nöjd!!! men sen när jag vaknade på lördagen så var jag tillbaka i tjocka Madde igen... Att det kan växla så... Tycker det är lite jobbigt... Jag var ju så stolt ena dagen och verkligen kände förändringen och sen bara försvann den känslan över natten.. snacka om att jag var sur den dagen... Tur att Jonas inte var hemma då...
Jag hoppas att vågen visar lite skillnad denna gång åxå och att måtten kanske ha minskat lite till...Det vore så skönt att få det bekräftat det man kämpar med...
I sommar kommer jag att jobba 6 veckor på ett äldreboende vilket inte ger mig så mkt motion eller styrka, förutom när jag går/cyklar till och från jobbet...och det är inte lång bit men en backe är det ju i alla fall.. men jag har även sökt ett till jobb som tidningsutdelare.. hoppas jag får det för det ger ju lite motion om jag inte behöver använda bilen.. Denna sommar ska det jobbas ihop pengar... jag räknar med att förändrat min vikt till efter sommaren så mkt att nya kläder behöver shoppas in och då blir det till Ullared vi far.. tycker om deras kläder och de duger för det jag använder mina kläder till....
Nu får det vara slut på skrivandet för idag... Avslutar med lite kommentarer
Kommentarer från tidigare inlägg:
Mysis...:
Sessan
Vilket fint kort på er! Det lyser verkligen av kärlek i era ögon. :O)
Svar: Tack så mkt... Det var första gången jag var hos en riktigt fotograf och tog kort fick det var svärmor i bröllopspresent.. Det var riktigt roligt men jobbigt för mungiporna.. man fastnade i ett läge till slut..
Vad jag hatar...:
emma gilbertsson
ja hormoner är bara till besvär ibland :P
Svar: Ja verkligen skulle klara mig utan dem... i allafall kunna bestämma över dem...:p
Sessan
Usch vad det är jobbit när man har sådana dagar! Men skönt att det hjälpte att ta en promenad och prata om allt! Hoppas att ni sov gott.
Vad är det som gäller, ska man ha försökt ett år innan man kollar upp sig? Tog det lång tid för er att få komma in och bli undersökta? vi får väl ge det några månader till, händer det inget innan oktober ( då har vi förökt i ett år)så får vi väl kolla upp oss... antagligen är det väl min vikt som gör dte svårt för oss också. var ju så duktig ett tag och gick ner nästan 10 kilo, men sen försvann motivationen och kilona kom tillbas igen...
Måste försöka ta tag i mig själv igen! Blir i alla fall peppad av att det går så bra för dig! :O)
Hoppas att vi lyckas få våra plus både du och jag snart!
Svar: Ja det är tur att man har den friheten att ta en promenad ibland... Och stackars min man som få höra allt framför allt när han är trött och ska sova/halvsover typ.. Han är min stöttepelare... Sov hyfsat så jag hade lite energi i kroppen när jag vaknade...
Ja de brukar säga det att man ska söka efter ett år... Kommer inte ihåg när vi sökte men jag tror att det var efter 1,5 - 2 år efter vi träffats... dels för att jag ville kolla upp mig eftersom den inte är regelbunden (vilket jag verkligen hoppas att den är nu), sen har min man diabetes så han ville kolla upp så allt var ok där med..Vi båda tyckte det var lite jobbigt först men sen när vi fick svaren så var det mkt bättre och lättare stämning...
Vi får peppa varandra behöver det nu efter liten downperiod!!
Det får vi verkligen hoppas att vi får våra pluss på stickan..
Ha en fantastisk fin tisdagskväll!!
Man ska inte hålla saker och ting inom sig, man ska säga det man känner, men man ska också tänka på hur man säger det. Inte bara slänga ur sig saker i stundens hetta. Om det är något man stör sig på hos någon så ska man tala om det.
Man ska vara lite egoistisk men inte så att det går till överdrift, för då kommer man bli odräglig att leva med/ ha som vän.
Kämpa på systeryster, vi får stötta varandra. Tänk såhär: Jag kan inte vara sämre än min syster och hon går dagligen en liten eller längre promenad. Gör det till en utmaning och skicka ett meddelande till mig på fb så skickar jag ett till dig. Vi kan ge varandra utmaningar. Sen om vi gör dem är upp till oss själva, vad säger du?
2010-04-20 
21:13:17
håller med föregående kommentar. jag är lite av en "expert" på att hålla saker och ting inom mig. Resultatet blir bara att man mår skit. en dag kokar det över. man ska säga vad man tycker och tänker men man ska ta det på rätt sätt. det värsta som finns är ju folk som häver ur sig saker utan att tänka efter först. det kan såra hemskt mycket även om personen i fråga ber om ursäkt, för taggen sitter redan där.
