MADDE IN PÅ LIVET

... kanske är fel att säga efter som ja typ inte har sovit 5 nätter nu... kan meddela att ja börjar bli allmänt seg.. och rädslan stiger för var dag.. vad gör jag den dagen jag inte orkar mer... Känns som man kämpar och kämpar men man kommer aldrig uppåt på stegen.. känns som någon/nått håller fast mig i benet och drar ner mig igen...

Jag vill rikta ett stort TACK till Emelie som var snäll nog ocuh tog ut mig på promenad i förgår.. Det betydde mkt.. Känns som man har fått en vän i alla fall under denna tid..Jag hoppas att hon är stark nog själv då hon åxå har haft det tufft i livet... Jag hoppas det och jag hoppas att vi iallafall kan bli vänner som umgås lite mer...
Sen till min underbara vän Simon som låter mig smsa med han på nätterna när jag inte kan sova.. tiden går mkt fortare då... Utan det hade jag nog rasat totalt.. Han är en sådan härlig person som vill alla väl och jag hoppas att han hittar lyckan och kärleken i livet.. Han är väl värd det.... Han är en av dem som håller mig ovanför vatten ytan.. men tanken finns ju alltid undra hur länge han orkar ställa upp??


Sen kommer en tjänga till alla de så kallade vänner som ger en tips om att gå ut och fika, promenera m.m.... Ring bara så ställer jag upp eller att man kan ringa till dem dygnet runt.. Gör ni verkligen det?? Nä det tycker inte jag så ni är inte mina vänner längre..
Ni både ser, hör, läser hur jag mår men inte fan kan ni ringa och säga att nu tar vi en fika eller en promenad för du behöver komma ut.. Ni är tyvärr "någon" som håller fast vid mig så jag inte kan ta mig uppåt så ni som känner er träffade ni är inte längre mina så kallade vänner heller.. Känner du dig träffad och vill vara min vän då är det dax att ställa upp..

Nä ni nu måste jag fixa mig inför jobbet jobbar till halv 5 idag.. hoppas att jag är så slut då att jag somnar och sover till nästa dag när jag åter ska jobba...

Jag hoppas och kommer göra mitt allt för att orka men utan stöd blir det tungrott men jag ska klara det...