MADDE IN PÅ LIVET

Idag har jag hunnit med stallet lite på fm, sen fick jag oväntat en vän att gå en promenad med och det betyder mkt.. Vi har aldrig umgåtts tidigare utan vi har träffats när jag jobbade på ridskolan.. Blev en promenad och mkt prat.. det är så skönt att träffa folk som man kan prata med.. lika jobbigt varje gång är det men samtidigt mår jag bättre för stunden.. Några tankar och frågor som reds ut men samtidigt fylls det på med nya frågor... Alltid skönt att höra andra åsikter om allt även om det är negativa saker som att det verkar ju som han har någon annan eller nått sånt så är det ändå skönt att höra.. Jobbigt självklart.. men jag har ju själv haft tusentals tankar och känslor som svajar upp och ner.. Det är bara skönt att få ösa ur sig ibland... Jag kan ju bara berätta hur jag känner och upplever det hela så folk som inte känner oss hör ju bara min sida av historien och det gör ju att vissa saker kan framstås fel och det vet jag.. Så jag tar in lite av det jag får höra(dock inte allt som sägs, utan det jag känner att jag kan ha "nytta" av) tillsammans med mina egna tankar och känslor och bearbetar lite för att sedan gå vidare på nått sätt men det är inte lätt.. Jag hoppas jag har fått en ny vän som jag kan träffa lite och prata med, det skulle vara skönt att ha någon...

Medans jag cyklade till den mötesplatsen vi hade bestämt kom jag på att jag är rädd för att träffa Jonas... Iallafall utan att vi har bestämt det... Rädd för att stöta ihop med han på stan, hur jag ska bete mig m.m. Så på så sätt blir det ju lättare när han flyttar att jag inte behöver oroa mig för att stöta ihop med han.. Jag skulle gäran vilja gå på festivalen nästa helg men jag tror jag stannar hemma.. Jonas ska dit.. Är rädd för att han tror jag är där för att hålla koll på han.. skulle inte vilja träffa han.. är rädd för att jag ska bryta ihop... Bestämde idag att jag inte ska kontakta han något.. Vi ska träffas på tidag men sen efter det så tänker ja försöka "skita" i han.. jag kommer inte uppdatera min facebook heller utan vill han veta något så får han höra av sig.. och jag ska göra mitt bästa att inte höra av mig till han utan han får ta det steget... Hör han inte av sig under hela sommaren så kan han inte sakna mig som fru och då hoppas jag att jag är stark nog att ta smällen att det verkligen är slut... För om man har känslor för någon så vill man väl ha kontakt eller?? är sommaren för kort?? ska jag ge det till sep/okt??.. jag vet inte men det jag vet är att jag mår inte alls bra som situationen är nu.. Jag går hemma utan något socialt liv när jag vet att han har massor med vänner som vill umgås och festa med han....Jag vet inte hur jag ska gå vidare iallt för att må bättre.. jag har inga ideér alls.. Jag hoppas att jobbet tar så mkt tid att jag inte hinner tänka på annat..
Samtidigt som jag vill att tiden ska gå fort så är jag ju ändå nervös för att dagen D ska komma med stora steg och att han har ett svar, han vet vad han känner, han vill fortsätta eller inte fortsätta... Frågan är hur länge man orkar?? Orkar man vänta i en evighet??


Ja ni så många frågor det finns utan svar..  en glimt av ens liv 1 år framåt hade inte varit fel (självklart ska man bara se något positivt)

Nu ska jag ha en slapp kväll med mitt vatten..

Ha det gott...

dåligt med kommentarer =( Har haft många besökare... men inga kommentarer...