Tar det aldrig slut?? *uppdaterad*
Det kommer mera... Igår så kom pappa och sa att jag måste bestämma mig om jag vill hålla med hästar eller inte.. Vi har stallet till okt 2011 sen så ska vi flytta om vi hittar något men om jag inte vill hålla på så ska vi lägga ner istället... Jag älskar mina hästar men just nu har jag inget intresse.. Tror det beror mkt på allt som hänt.. Jag känner mig inte lycklig när jag är där längre... Kommer jag hitta tillbaka?? Jag känner bara att räcker det inte snart.. hur mkt ska man orka.. Jag trivs inte med mitt liv och mig själv i Vetlanda... och om jag flyttar så måste jag ge upp hästarna... usch jag vet inte vad jag vill längre... just nu är det tufft att bara hålla sig vid liv...
Varför kan inte folk förstå att jag vill vänta.. ja vill inte att det ska ta slut... Mitt hjärta säger att det inte vill, men hjärnan kan säga annat ibland.. men hjärtat har alltid sagt samma sak.. varför måste alla säga lika bra att acceptera att det är slut så ni båda kan gå vidare.. men är det verkligen det vi vill båda två?? ja vill absolut inte och Jonas vet ju inte.. Kan inte folk bara puscha mig och säga klart det löser sig i slutändan och du måste försöka leva ditt liv så gott det går ändå... nä men sånt får man inte höra utan bara att man ska acceptera att det är slut.. men varken jag eller Jonas har sagt det... Visst ibland kan jag få känslan att vist jag säger väl at vi gör slut helt så slipper han tänka och jag kanske kan bearbeta det bättre om jag vet.. men jag känner bara så i få sekunder..
Imån börjar man jobba hurra hurra.. nått att göra och få in lite pengar... Jonas börjar sin semester efter han har jobbat imån.. han ska åka i väg till sin mor några dagar.. det förtjänar han.. men samtidigt är jag rädd att hon ska påverkar han till något beslut.. Hon är mkt på om man säger så.. svårt att släppa taget... så jag är lite nervös för det.. men jag hoppas att hon låter honom vara lite och att han inte får arbeta ihjäl sig.. (burkar vara så när vi åkt upp att det alltid är något som ska göras)... Det återstår att se..
Nu längtar jag bara till jobbet så jag kan få komma igång... och förhoppningsvis börja sova på nätterna igen av ren utmattning.. för jag sover inte längre mer än 15-30 min i stöten från typ efter 3 på morgonen.. så jag är rätt seg på dagarna..
Har tänkt mkt på bröllopsdagen som ägerrum om 1 månad imån.. jag undrar om vi ska "fira" den tillsammans eller hur det blir.. jag jobbar visserligen men jag är lite ledig mitt på dagen så en lunch hinns ju med.. men jag tänker inte ge några förslag inte som jag känner nu iallafall..
Jag har inte kontaktat Jonas än men jag fick Glad Midsommar från han och självklart skickade jag tillbaka detsamma och jobba lugnt.. så jag ignorerar han inte helt men jag tar inte "första" steget om man säger så...
Det skulle ju vara toppen om han kom på att han saknar mig som fru och hittar på något till bröllopsdagen som en "bekräftelse" på att det finns nått som heter vi.. men det är ju önsketänkande... men man vet aldrig..
Jag hoppas på ett bra avslut på sommaren än vad början har varit.. och jag ska kämpa för att det ska bli så..
Men jag kommer vara rädd hur än utvägen blir...
antingen mer eller mindre beroende på vad framtiden visar...
Varför kan inte folk förstå att jag vill vänta.. ja vill inte att det ska ta slut... Mitt hjärta säger att det inte vill, men hjärnan kan säga annat ibland.. men hjärtat har alltid sagt samma sak.. varför måste alla säga lika bra att acceptera att det är slut så ni båda kan gå vidare.. men är det verkligen det vi vill båda två?? ja vill absolut inte och Jonas vet ju inte.. Kan inte folk bara puscha mig och säga klart det löser sig i slutändan och du måste försöka leva ditt liv så gott det går ändå... nä men sånt får man inte höra utan bara att man ska acceptera att det är slut.. men varken jag eller Jonas har sagt det... Visst ibland kan jag få känslan att vist jag säger väl at vi gör slut helt så slipper han tänka och jag kanske kan bearbeta det bättre om jag vet.. men jag känner bara så i få sekunder..
Imån börjar man jobba hurra hurra.. nått att göra och få in lite pengar... Jonas börjar sin semester efter han har jobbat imån.. han ska åka i väg till sin mor några dagar.. det förtjänar han.. men samtidigt är jag rädd att hon ska påverkar han till något beslut.. Hon är mkt på om man säger så.. svårt att släppa taget... så jag är lite nervös för det.. men jag hoppas att hon låter honom vara lite och att han inte får arbeta ihjäl sig.. (burkar vara så när vi åkt upp att det alltid är något som ska göras)... Det återstår att se..
Nu längtar jag bara till jobbet så jag kan få komma igång... och förhoppningsvis börja sova på nätterna igen av ren utmattning.. för jag sover inte längre mer än 15-30 min i stöten från typ efter 3 på morgonen.. så jag är rätt seg på dagarna..
Har tänkt mkt på bröllopsdagen som ägerrum om 1 månad imån.. jag undrar om vi ska "fira" den tillsammans eller hur det blir.. jag jobbar visserligen men jag är lite ledig mitt på dagen så en lunch hinns ju med.. men jag tänker inte ge några förslag inte som jag känner nu iallafall..
Jag har inte kontaktat Jonas än men jag fick Glad Midsommar från han och självklart skickade jag tillbaka detsamma och jobba lugnt.. så jag ignorerar han inte helt men jag tar inte "första" steget om man säger så...
Det skulle ju vara toppen om han kom på att han saknar mig som fru och hittar på något till bröllopsdagen som en "bekräftelse" på att det finns nått som heter vi.. men det är ju önsketänkande... men man vet aldrig..
Jag hoppas på ett bra avslut på sommaren än vad början har varit.. och jag ska kämpa för att det ska bli så..
Men jag kommer vara rädd hur än utvägen blir...
antingen mer eller mindre beroende på vad framtiden visar...
2010-06-25 || 
13:32:55
