Gräva en grop...
Då var allt flyttat.. bara av att se allt stå i förrådet gjorde att jag bröt ihop.. Inget denna dag har funkat som det ska.. trampade på en sten som gjorde ont och jag blev förbannand och bröt ihop... Har slängt div saker i golvet för de inte har funkat som de ska.. Så nu har man värsta skallevärken för att man gråtit så mkt..
Just nu hatar jag mitt liv.. vill inte leva det mer.. kan gräva en grop och hoppa ner och inte komma upp mer lite så känns det..
Allting är jobbig.. var man än är eller läser så handlar allt om kärlek hur man ska spica upp sitt sexliv m.m. eller hittar en sommarromans att uppleva sommaren med.. det är så jag vill isolera mig från alla och alla ett tag..
Vart man än gå så ser man kärlek och jag spyr på kärlek .. vill inte se, höra eller nått som har med kärlek...
Idag kom jag på mig själv när jag stod framför speglen att jag gjorde saker inte för min egna skull utan mer för Jonas skull.. i hopp om att han ska säga eller känna något.... Sminkade mig, satte i öronhängen som jag fått av Jonas, nya kläder, nöjd frilla.. Men inget blev sagt.. går på nit varje gång.. jag skulle lika väl kunna åka i mina mysbrallor.. men inte utan jag tar på mig lite "finare" kläder.. för att bli ännu mer sårad när jag inte får någon respons.. Varför utsätter jag mig för sånt??
Samma gäller saker på facebook.. att han får upp nått speciellt på "spåkulan" och får massa kommentarer om det så blir jag ledsen.. sist stod det:
Just nu hatar jag mitt liv.. vill inte leva det mer.. kan gräva en grop och hoppa ner och inte komma upp mer lite så känns det..
Allting är jobbig.. var man än är eller läser så handlar allt om kärlek hur man ska spica upp sitt sexliv m.m. eller hittar en sommarromans att uppleva sommaren med.. det är så jag vill isolera mig från alla och alla ett tag..
Vart man än gå så ser man kärlek och jag spyr på kärlek .. vill inte se, höra eller nått som har med kärlek...
Idag kom jag på mig själv när jag stod framför speglen att jag gjorde saker inte för min egna skull utan mer för Jonas skull.. i hopp om att han ska säga eller känna något.... Sminkade mig, satte i öronhängen som jag fått av Jonas, nya kläder, nöjd frilla.. Men inget blev sagt.. går på nit varje gång.. jag skulle lika väl kunna åka i mina mysbrallor.. men inte utan jag tar på mig lite "finare" kläder.. för att bli ännu mer sårad när jag inte får någon respons.. Varför utsätter jag mig för sånt??
Samma gäller saker på facebook.. att han får upp nått speciellt på "spåkulan" och får massa kommentarer om det så blir jag ledsen.. sist stod det:
"Vackla inte! Ta ditt beslut nu. Hela livet består av beslut som måste tas. Oroa dig inte." eller nä det var näst sista.. sånt gör mig ledsen.. varför vet jag inte..
Ibland får jag känslan av att vissa människor vill att han ska släppa mig helt, att jag är orsaken till vissa saker och det gör ont att bara ha den tanken..
I helgen så har Jonas varit på fest i fredags var han med jobbet på sommarfest.. lika nervös denna gång som alltid att han ska dricka för mkt.. har fått hämta han ett antal gånger för han fått i sig lite för mkt.. men jag fick höra att alla hade skött sig denna gång och det var skönt att höra.. sen dagen efter så var hans mor och Erik på besök.. det har varit planerat sen en tid tillbaka för det skulle "fira" min födelsedag.. men inte blev det så jag var i Stockholm och ingen present fick man.. och då kom känslan direkt att man inte tillhörde famljen längre.. Har man någonsin gjort det?
Hon hade tagit kontakt med en av Jonas vänner som han umgåtts mkt med sista tiden
"Hej Simon! Jonas mamma här! Tack för att du är en så bra kompis till min Jonas!"
och gissa de är numera vänner... jag har aldrig kommit bra överrens med min svärmor kan känna att hon lägger sig i mkt och tyvärr finns känslan att hon skyddar sin Jonas lite väl mkt ibland och det gör att det blir problem vid vissa tillfällen.. men man är väl så som mamma.. Det tyckte ju hon att jag skulle veta att man är orolig och skyddar sin son.. Men jag vet inte det.. Jag har inga barn men jag kan tänka mig...
Iallafall de var ute ett gäng i lördags åxå och visst är jag glad för att han har vänner som tar med han ut men samtidigt finns ju en annan känsla att han kanske hittar någon.. och det som är mest jobbigt är att se att han har så kul utan mig.. Jag sitter bara i min ensamhet och "ruttar"
Hatar att inte har några vänner nu.. har aldrig upplevt innan att man behöver dem.. jag har ju haft Jonas och vi har haft gemensamma vänner men de flesta är ju vänner med Jonas först och sen kommer jag med på köpet lite så har det varit..
Alla säger att de är vänner och finns där för en men inte när det är som tuffast.. tyvärr är det lite så.. och många umgås ju med Jonas så mkt nu att de beter sig lite som att jag inte finns.. Kan inte prata, ta en fika med en för de är ju mer vän med Jonas för de jobbar tillsammans m.m.
Så jag står verkligen ensam i allt detta.. Jag vet att ingen kan säga hur jag ska göra eller inte göra, men tips kan man väl alltid ge...
Folk tror att jag har massa vänner men så är inte läget.. alla de som är vänner med mig på facebook är mer "bekanta" eller vad man ska säga.. man hejar på varandra, vissa har man haft som ridskoleelever m. m... men det finns inte en enda som bor inom ett fika avstånd som jag kan kalla vän..
Hur tillbringar jag mina dagar.. jag tvingar mig själv till stallet, åker hem sitter vid datorn, kanske tar en promenad, åker till stallet, kanske jobbar, umgås med mina föräldrar...
Idag när vi flyttat klart allt så skulle Jonas låna tvättmaskinen.. och givetvis bröt jag ihop för att möbleringen inte gick som jag ville m.m. och då sa han att han kunde åka om jag ville vara själv.. Jag är ju inget annat än själv.. visst jag har underbara föräldrar men det är inte samma sak..
Jag har varit partysugen ett bra tag att bara gå ut och dansa och dricka lite.. men inte fan gör man det själv.. så det blir att man sitter kanske tar en cider och sen är det sängen som gäller...
Har till och med blivit så "desperat" att hitta nya vänner att jag lagt ut en annons på nätet men det finns inga där heller.. även om man skriver att man är gift och söker bara vänskap så kommer det bara massa svar om att vara KK eller att man kan få vara med han och hans fru för de ska testa nytt m.m... visst är det smickrande att höra sånt men jag vill ju bara ha vänner som man kan ringa till om det är tufft eller ses för en fika/promenad...
Lyssande på Anna Bergendahl i Stockholm allar har ju sina favvisar.. så jag tänkte dela med mig av några.. Älskar texterna...
The Army är en av storfavvisarna..
It was the calm before the storm and she was taking up the torch
She saw them riding for a fall, blind to the spirit of the lord
They sold their bodies and their souls but she held on to keep her own
Cause there were something in the air
That told her just fall in the stairs
Don't lose your faith, the light will shine on your way
And listen - don't change your heart
The day will breaking you, stand tall
And so she builds an army with all her friends
All prepared to fight til the bitter end
And they started marching irrespectable
It's the only dying in the name of love, love
And they were heading for the hills
She filled her caution to the wind and travelled off the beaten track
The one with shuttles of the past
Don't lose your faith, the light will shine on your way
And listen - don't change your heart
The day will breaking you, stand tall
And so she builds an army with all her friends
All prepared to fight til the bitter end
And they started marching irrespectable
It's the only dying in the name of love, love
It was the calm before the storm and she was taking up the torch
She saw them riding for a fall, blind to the spirit of the lord
Jag hoppas att ja är stark nog att ta mig ur detta.. Är jobbigt att inte sova som jag ska... och att inte ha någon matlust är ju inte bättre det gör ju att orken tryter.. Men jag försöker få i mig vatten så jag inte tynar bort helt..
Dags för vägning om en vecka.. har varit oroligt inför den men inte nu längre mnen det kommer väl igen..
Nu orkar jag inte skriva mer.. Huvudet sprängs snart...
Mega Kram till er som läser och stöttar!!
Kommentar från
Sessan:
Oj. jag var visst lite för snabb när jag kommenterade sist, men du lyckades ju lista ut att det var jag i alla fall... :O)
Hur har det gått sen du kom hem?
Hjälper hästarna dig att skingra tankarna lite? Hoppas att möbleringen gått bra.
Förstår att du försöker låta bli att kontakta jonas. och det kanske är bra, men samtidigt vet jag att det ibland faktiskt kan behövas att man ska träffa en person för att man ska kunna gå vidare och hitta dig själv. Ibland måste man få lov att vara jobbig och ställa alla svåra och tuffa frågor. Klart man undrar VARFÖR det blev som det blev, och klart man måste få ett svar på det innan man kan börja bearbeta!
Hoppas ju iof fortfarande att han någonstans ska upptäcka att det fortfarande finns en glöd, som går att väcka till liv igen. det är i alla fall vad jag håller tummarna för. :O)
Kramar
Svar:
Jag hade en liten misstanke om att det var från dig men sen tänkte jag att det var sent kommenterat, men sen såg jag ju att du skrivit inlägg själv sent så då gissade jag på dig...
Hästar är bara skit just nu.. vill inte åka dit överhuvudtaget.. Inget intresse alls för dem.. mer som ett måste just nu... Möbleringen gick sisådär.. fick inte plats med allt som jag ville...
Ibland får jag känslan av att vissa människor vill att han ska släppa mig helt, att jag är orsaken till vissa saker och det gör ont att bara ha den tanken..
I helgen så har Jonas varit på fest i fredags var han med jobbet på sommarfest.. lika nervös denna gång som alltid att han ska dricka för mkt.. har fått hämta han ett antal gånger för han fått i sig lite för mkt.. men jag fick höra att alla hade skött sig denna gång och det var skönt att höra.. sen dagen efter så var hans mor och Erik på besök.. det har varit planerat sen en tid tillbaka för det skulle "fira" min födelsedag.. men inte blev det så jag var i Stockholm och ingen present fick man.. och då kom känslan direkt att man inte tillhörde famljen längre.. Har man någonsin gjort det?
Hon hade tagit kontakt med en av Jonas vänner som han umgåtts mkt med sista tiden
"Hej Simon! Jonas mamma här! Tack för att du är en så bra kompis till min Jonas!"
och gissa de är numera vänner... jag har aldrig kommit bra överrens med min svärmor kan känna att hon lägger sig i mkt och tyvärr finns känslan att hon skyddar sin Jonas lite väl mkt ibland och det gör att det blir problem vid vissa tillfällen.. men man är väl så som mamma.. Det tyckte ju hon att jag skulle veta att man är orolig och skyddar sin son.. Men jag vet inte det.. Jag har inga barn men jag kan tänka mig...
Iallafall de var ute ett gäng i lördags åxå och visst är jag glad för att han har vänner som tar med han ut men samtidigt finns ju en annan känsla att han kanske hittar någon.. och det som är mest jobbigt är att se att han har så kul utan mig.. Jag sitter bara i min ensamhet och "ruttar"
Hatar att inte har några vänner nu.. har aldrig upplevt innan att man behöver dem.. jag har ju haft Jonas och vi har haft gemensamma vänner men de flesta är ju vänner med Jonas först och sen kommer jag med på köpet lite så har det varit..
Alla säger att de är vänner och finns där för en men inte när det är som tuffast.. tyvärr är det lite så.. och många umgås ju med Jonas så mkt nu att de beter sig lite som att jag inte finns.. Kan inte prata, ta en fika med en för de är ju mer vän med Jonas för de jobbar tillsammans m.m.
Så jag står verkligen ensam i allt detta.. Jag vet att ingen kan säga hur jag ska göra eller inte göra, men tips kan man väl alltid ge...
Folk tror att jag har massa vänner men så är inte läget.. alla de som är vänner med mig på facebook är mer "bekanta" eller vad man ska säga.. man hejar på varandra, vissa har man haft som ridskoleelever m. m... men det finns inte en enda som bor inom ett fika avstånd som jag kan kalla vän..
Hur tillbringar jag mina dagar.. jag tvingar mig själv till stallet, åker hem sitter vid datorn, kanske tar en promenad, åker till stallet, kanske jobbar, umgås med mina föräldrar...
Idag när vi flyttat klart allt så skulle Jonas låna tvättmaskinen.. och givetvis bröt jag ihop för att möbleringen inte gick som jag ville m.m. och då sa han att han kunde åka om jag ville vara själv.. Jag är ju inget annat än själv.. visst jag har underbara föräldrar men det är inte samma sak..
Jag har varit partysugen ett bra tag att bara gå ut och dansa och dricka lite.. men inte fan gör man det själv.. så det blir att man sitter kanske tar en cider och sen är det sängen som gäller...
Har till och med blivit så "desperat" att hitta nya vänner att jag lagt ut en annons på nätet men det finns inga där heller.. även om man skriver att man är gift och söker bara vänskap så kommer det bara massa svar om att vara KK eller att man kan få vara med han och hans fru för de ska testa nytt m.m... visst är det smickrande att höra sånt men jag vill ju bara ha vänner som man kan ringa till om det är tufft eller ses för en fika/promenad...
Lyssande på Anna Bergendahl i Stockholm allar har ju sina favvisar.. så jag tänkte dela med mig av några.. Älskar texterna...
The Army är en av storfavvisarna..
It was the calm before the storm and she was taking up the torch
She saw them riding for a fall, blind to the spirit of the lord
They sold their bodies and their souls but she held on to keep her own
Cause there were something in the air
That told her just fall in the stairs
Don't lose your faith, the light will shine on your way
And listen - don't change your heart
The day will breaking you, stand tall
And so she builds an army with all her friends
All prepared to fight til the bitter end
And they started marching irrespectable
It's the only dying in the name of love, love
And they were heading for the hills
She filled her caution to the wind and travelled off the beaten track
The one with shuttles of the past
Don't lose your faith, the light will shine on your way
And listen - don't change your heart
The day will breaking you, stand tall
And so she builds an army with all her friends
All prepared to fight til the bitter end
And they started marching irrespectable
It's the only dying in the name of love, love
It was the calm before the storm and she was taking up the torch
She saw them riding for a fall, blind to the spirit of the lord
Jag hoppas att ja är stark nog att ta mig ur detta.. Är jobbigt att inte sova som jag ska... och att inte ha någon matlust är ju inte bättre det gör ju att orken tryter.. Men jag försöker få i mig vatten så jag inte tynar bort helt..
Dags för vägning om en vecka.. har varit oroligt inför den men inte nu längre mnen det kommer väl igen..
Nu orkar jag inte skriva mer.. Huvudet sprängs snart...
Mega Kram till er som läser och stöttar!!
Kommentar från
Sessan:
Oj. jag var visst lite för snabb när jag kommenterade sist, men du lyckades ju lista ut att det var jag i alla fall... :O)
Hur har det gått sen du kom hem?
Hjälper hästarna dig att skingra tankarna lite? Hoppas att möbleringen gått bra.
Förstår att du försöker låta bli att kontakta jonas. och det kanske är bra, men samtidigt vet jag att det ibland faktiskt kan behövas att man ska träffa en person för att man ska kunna gå vidare och hitta dig själv. Ibland måste man få lov att vara jobbig och ställa alla svåra och tuffa frågor. Klart man undrar VARFÖR det blev som det blev, och klart man måste få ett svar på det innan man kan börja bearbeta!
Hoppas ju iof fortfarande att han någonstans ska upptäcka att det fortfarande finns en glöd, som går att väcka till liv igen. det är i alla fall vad jag håller tummarna för. :O)
Kramar
Svar:
Jag hade en liten misstanke om att det var från dig men sen tänkte jag att det var sent kommenterat, men sen såg jag ju att du skrivit inlägg själv sent så då gissade jag på dig...
Hästar är bara skit just nu.. vill inte åka dit överhuvudtaget.. Inget intresse alls för dem.. mer som ett måste just nu... Möbleringen gick sisådär.. fick inte plats med allt som jag ville...
2010-06-22 || 
19:30:34
